Den danske tunge   [ 2005-02-18 ]

Utskrivbar version

Jag är fascinerad på hur det kan ha blivit som det blivit. Två språk med så många likheter i ord och grammatik men ändå med många ord, uttryck och uttal som är helt olika. Hur hamnade vi där?

De fem nordiska språken, dvs isländska, färöiska, norska, svenska och danska har som bekant gemensamt ursprung. Detta gemensamma språk kallade man, och nu citerar jag från Politikens Øresundsordbog, ”for den danske tunge efter et vigtigt centralt placerat land i dette nordiske sprogområde.”

Till ca. år 800 var språket samma i hela norden. Därefter har språken utvecklat sig åt olika håll och med olika hastighet. Mest långsamt har det gått på Island och Färöarna, vilket således betyder att de språken är mest lika dansk tunge. Sverige och Norge har varit medelsvensson, dvs språkutvecklingen har skett med en alldeles lagom hastighet, medan det gått snabbast i Danmark. Danska är således det nordiska språk som skiljer sig mest från dansk tunge. Varför nämner de för övrigt ingenting om finska i mina källor, det brukar jag personligen ha mycket svårt att förstå?

Så går tiden och de nordiska språken påverkas av andra språk p.g.a. invandring, kungahusens utveckling, kristendomens införande, tryckpressen, krig och andra historiska skeenden vilka jag berättar mer om i en annan artikel, en annan gång. Det finurliga och speciella är att de nordiska länderna påverkats olika mycket från olika länder i olika perioder.

Det är dags att introducera termerna Arveord, låneord och främmande ord. Arveord är ord som existerat i språket så länge de skriftliga källorna räcker. I de nordiska språken har vi så klart en lång rad av dessa ord gemensamma. Låneord är, inte helt överraskande, ord som vi lånat från främmande språk, men som har glidit in i vårt språk och anpassat sig fonetiskt och ortografiskt (vad det nu är). Främmande ord är ord som fonetiskt och ortografiskt (där har vi det igen) inte ändrat sig nämnvärt från det ursprungliga utländska ordet. Vi har således genom historien haft många möjligheter att glida från varandra språkligt, både vad gäller vilka låneord/främmande ord vi tagit in och ersatt våra arveord, och vilka länder vi påverkats av under vilka epoker.

Den mest intensiva låneordsperioden i Norden var på från nedertyskan på 1400-1500 talet, påverkan påstås ha varit kraftigare än dagens engelska påverkan. Vi tog in många gemensamma låneord från men också ett antal som skilde sig. Sverige lånar t.ex. "fönster" från tyskan, medan danskarna behåller det gamla nordiska "vindue" (som för övrigt engelskmännen på vikingatiden lånade hem från dansk tunga). Svenska har låneordet "fråga", dansk det gamla goda "spørge". Danskan har lånat "begynde" och "forskel", medan svenskan har arveorden "börja" och "skillnad".

I perioden mellan 1650-1800 blir så Frankrike den stora källan till inlåning av ord, men påverkan var mycket större i Sverige än i Danmark och här redovisas några få exempel:

Trottoar - Fortov
Fåtölj - Lænestole
Butelj - Flaske
Affisch - Plakat

Den sista stora låneordsvågen är den engelska, och den pågår fortfarande i ett högt tempo. Här har danskarna i större utsträckning tagit in främmande ord, t.ex heter "dator" på danska "computer".

I modern tid har ”ordutväxlingar” även skett mellan de nordiska länderna även om Sverige endast tagit in några få ord. I perioden 1955-1975 har Danmark lånat 113 ord från svenskan, medan Sverige endast lånat tre ord. Vilka dessa tre ord är har jag tyvärr inte lyckats skrapa fram. Några av de svenska låneorden från svenskan kan jag däremot redovisa:

Arbejdsformidling
Befolkningsunderlag
Finkultur
Hemsløjd
Indskolning
Kendis
Leksivisualitet (fråga inte mig vad det är)
Magtspil
Ragger
Tillægspension

Göte Børge

« Visa samtliga artiklar